emma

Idag har jag en sån där dag som känns helt meningslös. Jag vet inte varför, men så är det iaf!

Skolan idag var rätt okej. Vi hade inställd idrott, så vi fick sluta kl 14.15 istället för kl 15.50, värt! På lunchen idag gick jag till ungdomsmottagningen, där jag skaffade p-piller. Eller först var jag tvungen att svara på massa frågor om sjukdomar o.s.v, men allt såg fint ut, så då fick jag mitt recept. Efter skolan mötte jag syster på väg till apoteket, eftersom hon också skulle hämta ut lite piller. Inte p-piller dock. Sedan var vi lite busiga. Vi gick och köpte lite donuts, som vi mumsade på samtidigt som vi snabbt, kollade igenom staden. Det var mysigt :)



Idag fick jag även ett sms ifrån min körskola där de frågade om jag kunde flytta min körtid, det kunde jag självklart. Det intressanta med detta var att jag fick reda på att jag skulle köra med Pär, och inte Gunnel, som jag trodde. Egentligen ville jag inte ha Pär, eftersom han är ung, och jag antagligen kommer bli väldigt hisspig. Men samtidigt så är det lite roligt eftersom båda mina syskon har kört med honom. Men det blir nog bra, för båda två är nöjda och har körkort.

Nu byter jag ämne helt och berätta lite om min ridning igår.

Jag hade Rico, en ny ganska ung häst, som jag aldrig hade ridit förr. När jag gjorde iordning honom såg jag att han hade Ascots gamla martingal. Då dök det upp lite minnen, och jag blev lite depp. Jag saknar honom! <3 Iaf... vi hade hoppning så jag undrade hur det skulle gå med en ny häst. Men allt gick bra, iaf på framridningen. Vi travade över bommar och vi travhoppade lite småhinder. Sen ändrades allt, men inte för mig dock. Linnea, en i min ridgrupp, ramlade av (Molly) när hon hoppade, och hon hamnade i en konstig vinkel och fick jätteont i ryggen. Hon kunde inte röra på sig. Amanda (ridläraren) fick ringa hennes föräldrar, och sedan ambulansen. Hon sa till mig att hoppa av Rico och springa upp i stallet och hämta en filt, så det gjorde jag i full fart. När jag kom tillbaka låg Linnea fortfarande på marken. Hon hade svårt att andas, och enorma smärtor. Efter ca 10 minuter kom ambulansen. Det tog 30 minuter innan de bar in henne i ambulansen (jag vet inte varför det tog så lång tid, de skulle la fixa massa spälgrejer och sånt). Amanda sa att det var nog ingen idé att fortsatte att hoppa, eftersom klockan hade hunnit bli så mycket. Istället skulle vi få rida längre någon annan gång, eller något liknande. Så efter ynka 15 minuters ridning, och hela 40 minuters väntan, fick vi gå upp till stallet igen. Lite tråkigt, men självklart förstår vi varför. Vi får hoppas att det gick bra med Linnea, för de pratade om ambulanshelikopter, och då kan det inte vara bra. Så vi håller tummarna!

Så, det var en spännade kväll kan jag meddela.
Nu vet jag inte riktigt vad jag ska skriva härnäst, så jag får väl helt enkelt sluta. Istället ska jag ta itu med matten och kemin, så att jag slipper det i helgen

E