emma

Jag känner mig instängd.
Instängd i en lägenhet med inget att göra. Det känns som att jag sitter fast. Fast i något jag inte kan förklara. Det känns som att jag har en fotboja på foten och att jag sitter i fängelse. Husarrest. Jag hatar det här. Jag hatar mina gipsade fötter!

För att strö salt i såren har pappa köpt med sig ett par asfina vita höga converse från USA, och jag kan inte ens prova dem. Missförstå mig inte, jag är överlycklig att han har köpt dem åt mig, men det känns så jävla surt att jag inte ens kan dra på dem på fötterna.

Jag är lite negativ idag, vilket ni kanske har märkt. Jag har ont, kunde inte sova inatt för att det gjorde så ont. Jag är less på det här och det har bara gått några ynka dagar hemma, och jag längtar tillbaka till hästarna. Det finns inget jag hellre vill än att hoppa upp på hästryggen. Seriöst, jag har aldrig saknat hästarna mer än vad jag gör nu. Det är ju tack vare dem som jag har orkat med allt. Det är med dem jag kan slappna av och glömma allt det dåliga. Vad sjutton ska jag göra nu då? Har ni något förslag får ni gärna säga till, för jag kapar snart av gipsen och skiter i det här.
E