I miss the old me
Jag, sommaren 2009
Dags att kila till sjukgymnastiken igen, vilket inte känns lockande. Jag är nämligen nere i en dal just nu, eftersom allt känns så sjukt hopplöst. Fötterna gör ont, är stela, och gör alldeles för få framsteg. Jag vet att det bara är att fortsätta träna, men det är väldigt svårt att hålla humöret uppe på topp hela tiden. Något som gör det hela ännu värre är när någon hela tiden ska kommentera att jag är lite nere. (Jag syftar inte på er, ni är jättesnälla med era peppande kommentarer, tack! ♥). Jag menar, är det så himla svårt att förstå att jag kanske inte mår så bra?!
Äsch, skitsamma. Nu har jag fått skriva av mig lite i allafall. Men nej, nu måste jag kila.
E
My feet looked like crap yesterday
Igår kväll när vi var på bio, så hade inte jag med mig rullstolen. Därför fick jag gå mycket, och det gjorde att mina fötter svullnade upp rejält. Titta till exempel på fotknölen på vänsterfoten. Den brukar vanligtvis knappt synas, men igår var den enorm. Galet! Nu är de dock bättre igen, förutom att de ömmar rätt mycket när jag går.
Filmen vi såg igår, Wall Street 2, var verkligen ingen film för mig. Det enda den handlade om var pengar, och det är inte särskilt intressant, enligt mig. Trots att filmen var dålig, hade vi kul ändå. Fast å andra sidan, vi har alltid roligt när vi är med varanda.
E
When the lives we lived are only golden plated
Titta vad jag hittade i min lavasten förut - ett litet yngel. Hehe, gulligt att den har hittat en grotta. Jag har förresten flyttat över alla mina yngel i akvariumet nu, och alla har överlevt - kanon!
Från en sak till en annan, sjukgymnastiken gick jättebra. Jag märker redan nu att jag har blivit starkare i fötterna och att jag har fått en bättre balans, så det är superbra. Dock gör det rätt ont när jag tränar, speciellt i högerfoten eftersom det brottet var allvarligare, men det blir väl bättre med tiden hoppas jag. Jag är ju inte van att lägga så mycket vikt på den foten, så det är väl därför.
Men nu ska jag göra det som jag brukar göra - titta på OC.
E
Dags för sjukgymnastik
Jag, efter en joggingtur i maj förra året
Godmorgon!
Idag är det dags för sjukgymnastik igen. Jag ska ju dit tre gånger i veckan, så vi får hoppas att det sätter fart på mina fötter. Jag är så galet rastlös att det finns inte. Hade kunnat ge vad som helst för att få springa en runda, men det är ju praktiskt taget omöjligt för mig, så det är bara att glömma. Istället får jag hoppas att jag blir lite trött av träningen, men det blir jag säkert.
Men nu måste jag kila.
E
Keep your balance
Sjukgymnastiken gick jättebra.
Jag gjorde hur många övningar som helst för att träna upp min balans, och de övningarna gör dessutom att rörligheten i mina fötter ökar. Kanon! Utöver det fick jag några övningar för att träna upp mina ben, för de är ju rätt klena, och ett program jag ska ha hemma och göra varje dag. Jag ska till sjukgymnastiken och träna 3 gånger i veckan, så det kommer bli intensivt, men det är viktigt för att mina fötter ska bli bra. Jag tycker dock att de ska bli roligt, för jag älskar att träna.
E
Sjukgymnastik på schemat
Jag, hösten 2008
Godmorgon!
Det ser ut att vara riktigt kallt ute idag. Hösten är verkligen här, men det gillar jag, för det betyder att det snart är vinter, och det betyder att jag snart kan gå som vanligt.
På tal om att gå, så ska jag snart iväg på sjukgymnastik. Det ska bli lite intressant, för jag har absolut ingen aning om vad jag ska göra. Men det blir väl lite träning och sånt.
Men nu måste jag kila.
E
I wish I could follow you to the shores of freedom
Min kompis flugan. Han ville vara med när jag bakade kladdkaka häromdagen.
God dag!
Idag blev jag väckt av min käre kompis - flugan. Han surrade i mitt öra så att jag höll på att bli galen. Han har bott här i flera dagar nu, så jag får säga till honom att han får flytta till någon annan lya, för han är för högljudd för mig.
I allafall, imorse ringde jag och bokade tid hos en sjukgymnast. På torsdag förmiddag ska jag dit första gången. Superbra! Det ska bli skönt att äntligen komma igång med den träningen, för den är riktigt viktig om mina fötter ska bli bra. Hon jag pratade med i telefonen blev dock chockad när jag sa att jag hade brutit båda mina fötter. Men, det kanske inte är så vanligt att man bryter dem samtidigt trots allt. Höhö!
På tal om mina fötter, idag är det tre månader sedan ridolyckan. Ja, tiden går fort när man har tråkigt. Fast så lyder väl inte riktigt talesättet?! Nåja, det är en lång bit kvar dock.
Men nu ska jag sluta fjanta mig och träna lite istället.
E
You're the honey and the moon that lights up my night
Dåligt med uppdatering idag, jag vet. Men jag har inte direkt haft något att blogga om eftersom jag i princip bara har tittat på OC. Jag har 4½ avsnitt kvar på säsong 1, så snart byter jag säsong. Det ska bli kul, för jag har inte sett alla avsnitt i säsong 2.
Från en sak till en annan, idag har jag varit ute på balkongen. Jag har inte varit ute där på hela sommaren, så det är stort. Dessutom gick jag på toa utan rullstolen, och det är ännu större. Jag är riktigt stolt över mina fötter. I och för sig var jag lite klantig när jag gick förut, för jag tappade balansen och höll på att ramla. Då fick fötter ta emot väldigt mycket, och det är ju inte så bra. Dock hände inget, förutom att fötterna gör lite ondare än vanligt, men det är ju inte hela världen.
Men nu ska jag återgå till att titta på OC.
E
I miss my life
Jag och Wakito på hoppträning i våras
Jag saknar hästarna mer än någonsin just nu. Det enda jag vill är att mina fötter ska vara bra igen, men det tar ju sån jävla tid. Fan!
E
I'm walking on sunshine
Bevis på att jag kan gå!
Eller ja, jag staplar mig väl fram. Klippet är från igår, idag går det mycket bättre. Jag har börjat att hoppa fram med kryckorna istället nu, med bara vänsterbenet nere, och det är mycket lättare. Det gör lite ondare dock, men det får gå.
E
Walking on a dream
Igår förrgår när vi var på sjukhuset fick jag order att köpa ett par bra och stabila gåskor, så det åkte vi och köpte efter sjukhusbesöket. De blev ett par ecco, och de är hur bra som helst. Jag älskar dem! Nu känner jag mig inte lika osäker när jag ska träna att gå.
E
I want the sunrise to go back to bed
Bjuder på en bild på mig och mina syskon från 2004, när vi var i Spanien. Jag (13 år), syster (17 år) och bror (15 år)
Godmorgon!
Torsdag idag, och det innebär att det är fredag imorgon, och då är det The Vampire Diaries. Sweet!
Idag händer dock inte så mycket, så jag får väl se vad jag hittar på. Jag har förresten tagit mina första steg sen 21:e juni. Igår provade jag nämligen att gå på kryckor, och det gick väl helt okej. Men det är lite annorlunda än vad ni tror, jag hoppade inte runt i hela lägenheten liksom. Jag gick kanske två meter, och jag lovar, det är mycket för att vara mig. Mina fötter är, som jag har nämnt tidigare, inte likadana som de var innan skadan. De är hur svaga som helst nu, så jag får väl se hur lång tid det här tar.
E
Fick riktigt bra nyheter på sjukhuset idag
2:e juli, dagen efter operationen
Det gick riktigt bra på sjukhuset idag. Jag är nämligen gipsfri, och har dessutom fått med mig kryckor hem. Äntligen kan jag lära mig att gå igen, yay!
Anledningen till att jag inte behövde ha det högra gipset i ytterligare drygt 2 veckor var pga att jag har fått ett trycksår bak på foten, ovanför hälen, och det gör så galet ont att jag knappt kan ha på mig gipset alls. Så läkaren tyckte inte jag behövde ha på det längre, för det har läkt tillräckligt bra ändå.
Så nu ska jag försöka få tag i en sjukgymnast, och sedan blir det träning i mängder. Snart är jag tillbaka, förhoppningsvis!
E
Dags för återbesök på sjukhuset igen
Ett av mina fyra operationssår
Då var det dags att åka till sjukhuset igen. Denna gång ska jag träffa Mikael Möller, läkaren som opererade mig. Det ska bli lite intressant faktiskt. Annars händer det inte så jättemycket. Höger gips ska vara kvar ett tag till, men däremot kommer jag förhopningsvis få med mig kryckor hem. Hoppas hoppas!
E
Horses are my everything
Gårdagen eftermiddag i stallet var underbar!
Hästarna är de jag saknar mest av allt. De är de som betyder något.
Jag var ju som sagt och tittade på när min ridgrupp hopptränade. Det var rätt jobbigt att sitta där och inte kunna rida själv, men det var ändå värt det. Sedan blev min ridlärare jätteglad att jag kom också, för han har undrat hur jag har mått och så (han var ju med när jag bröt fötterna).
Gud, vad jag längtar tillbaka!
E
I'm shaking from the pain that's in my heart
Idag har jag varit på picknick vid Vänern med syster, Emmsan, Carro, Victor och Sara. Det var faktiskt riktigt varmt där vi satt i solen. Jag kunde till och med ta av mig koftan utan att frysa.
Efter picknicken åkte vi förbi Brätte Ridskola (stallet där jag ska börja praktisera när mina fötter har läkt) och sa hej till älskade Lady och de andra hästarna. Det var första gången jag klappade en häst sen dagen jag bröt fötterna, och det var speciellt kan jag lova. Det slutade med att jag bröt ihop, och nu är jag så fruktansvärt ledsen och trött på den här skiten att det finns inte. Jag vill bara leva normalt och kunna åka till stallet och rida när jag vill.
Ta inget för givet!
E
I just want my life back
Lady och jag i maj iår
Jag saknar Lady - världens mysigaste häst!
Jag är trött på mina fötter, jag är trött på att sitta i rullstol och jag är trött på att inte ha något vettigt att göra. Jag vill så himla gärna sitta på hästryggen just nu, men det kan jag inte.
En dag på sjukhuset, ett gips borttaget
Jag på sjukhus i juli, när infektionen var bedrövlig
Den högra foten ska ha gips i drygt 4 veckor till, och sedan dröjer det väl ytterligare 3 veckor innan jag får börja stå på den.
Det tar tid!
Idag fick jag även lite mer information om hur min framtid kommer se ut. Jag kan säga hejdå till bland annat löpning (jag kommer bara kunna springa kortare sträckor), och till yrken som till exempel brandman, polis eller soldat. Lite synd att jag bara är 19 år och redan begränsad, men jag är glad att jag kommer kunna forstätta rida i allafall.
Nu ska jag äta snart mat, och sedan blir det True Blood, film och godis hela kvällen lång. Det förtjänar jag!
E
Dags för återbesök på sjukhuset
Godmorgon!
Idag ska jag till sjukhuset för att (förhoppningsvis) ta bort ett av mina gips. Sist gång jag trodde att det skulle tas av, fick jag ha det i ytterligare 2½ veckor, så jag är riktigt nervös den här gången. Och om jag nu skulle få av gipset är jag nervös för hur det ska gå att stå på foten. Igår kväll provade jag nämligen att ha foten mot golvet utan gips (ja, jag har avtagbart) och belastning, och det gjorde ont som fan. Det liksom sträckte i hela foten, så jag vet i tusan hur det här ska gå.
Usch, jag är så nervös att det finns inte. Önska mig lycka till?!
E
9 weeks since I broke my feet
Jag för 9 veckor sedan, innan ridolyckan
I'm bored! Så jävla uttråkad! Nu under morgonen har jag inte gjort många knop, och det kommer jag inte göra under dagen heller. Jag ligger bara och deppar eftersom jag vill kunna gå. Om en vecka kommer förhoppningsvis mitt ena gips tas bort. Hade varit jävligt skönt faktiskt. Det är ju ändå 9 veckor sedan jag skadade mig idag.
När jag låg på sjukhuset och precis hade röntgats kom det fram en sjuksköterska till mig och gav mig den dåliga nyheten, att jag inte kommer kunna gå på ett tag. Hon sa då att jag kommer få sitta i rullstol i 6-8 veckor. Nu har det gått 9 veckor, och jag har fortfarande gips på båda fötterna. Pissigt? Som fan!
Men det är väl ingen idé att klaga. Gipsen försvinner ändå inte förrän det är läkt. Istället ska jag träna fötterna samtidigt som jag tittar på någon bra film. Det brukar pigga upp.
E