Tips för att stärka foten efter en talusfraktur, del 2
Två av mina fyra snygga ärr
Nu har det ju gått 2 år och 2½ månad sedan jag bröt mina fötter, så jag har ju inte alls lika mycket problem som innan. Dock måste jag erkänna att jag verkligen inte trodde att jag skulle ha såhär mycket problem vid det här stadiet, men det var nog för att jag inte insåg att jag aldrig kommer bli fullt återställd.
Det som har fått mina fötter att bli starkare är tid och kontinuerlig träning. Och även en viss envishet hos mig som person då jag inte har lyssnat på de som påstått att jag inte skulle kunna klara vissa saker. Det är bara att motbevisa dem, och när man gör det känns det förjäkla bra.
Något jag hela tiden jobbar med nu är att inte halta med högerfoten när jag går. Jag försöker gå så noggrant som möjligt, och verkligen tänka på att inte slarva när jag går. För då haltar jag, och då belastar jag foten och benet fel. Att lita på foten är också något jag jobbar med hela tiden, för det gör jag inte alltid, och då är det svårt att kunna stärka den ytterligare.
Något skeva fötter. Jag sträcker ut dem så mycket jag kan, men högerfoten är som sagt jättestel
I nuläget går jag inte på någon sjukgymnastik, men jag tränar mycket styrka och balans på gymmet. Bodybalance är otroligt bra för mina fötter, för där tränar jag både styrka i fötterna, och balans - ypperlig kombination för min del.
Något jag försöker undvika är att gå i skog och mark eftersom det är väldigt krävande för fötterna. Vänsterfoten klarar det bra, men i och med att högerfoten är såpass stel, så är det svårt att variera fotens ställning, och därför gör det oerhört ont att gå där marken är ojämn. Jag kan bara gå på ojämn mark i några få minuter, för sedan får jag superont, och det kan sitta i hela dagen.
Jag tar fortfarande korta pauser, och ser då till att slappna av i foten. Det är en stor orsak till hur jag till exempel har kunnat jobba på ridskolan en hel dag, utan att gå under av smärta. Får foten slappna av och stretcha ut emellanåt, får man en mer rörlig fot, och då kan man gå mer korrekt. Struntar jag i pauserna, går jag bara sämre och sämre eftersom det gör ondare och ondare, och då tar det lång tid innan jag sedan kan slappna av helt i foten.
Det ska bli intressant att se hur fötterna är om 10 år, för det känns ju som att de kommer bli starkare ju längre tiden går.
E
Tips för att stärka foten efter en talusfraktur, del 1
Glad tjej fick äntligen komma ut i solen, juni 2010
Jag har ganska många gånger fått kommentarer från olika människor som googlat talusfrakturer, och då kommit in på min blogg. Igår fick jag en förfrågan om jag kunde ge lite bra tips på hur man stärker foten, och det är klart att jag kan dela med mig lite av mina tips och erfarenheter.
Först vill jag bara påpeka hur viktigt det är att gå till en bra sjukgymnast. Där får man otroliga bra tips, och man jobbar utifrån att jobba med fotens styrka + balans. Det som jag tyckte var det mest givande med sjukgymnastiken var att man såg framstegen väldigt enkelt. I balansen till exempel kunde jag ena dagen kanske bara stå på ett ben i 10 sekunder, medan jag andra dagen kunde stå i 15 sekunder. Det tyckte jag var otroligt kul att se, att träningen faktiskt gav resultat, och det snabbt.
En annan sak som är otroligt viktig är att ha bra skor! Kosta vad de vill, bara de är bra.
Ridningen har även hjälpt fötterna väldigt mycket då man tränar balans, och styrka på ett helt annat sätt. Jag har också fått lära mig att lita på fötterna, speciellt i hoppningen där fötterna får ta upp en del kraft när man landar i sprången.
Något jag vill slå ett slag för att man bör ta många korta pauser när man går under en längre stund. Det kan handla om att sitta ner en minut varje halvtimme, och att man under den minuten verkligen slappnar av i foten. Jag hade jättesvårt för att det i början då det gjorde så jävla ont, men när jag väl hade slappnat av så gick det lättare att gå sedan igen (även om det var bedrövligt att få igång rörligheten i foten när man sedan började gå igen).
Till sist tänker jag nämna det viktigaste av allt, och det är att försöka lita på foten. Jag hade otroligt svårt för det i början (och har fortfarande i vissa situationer), men ju mer man litar på den, desto starkare och stabilare blir den, och det självmant.
Jag kommer publicera ett till inlägg om mina tips och erfarenheter, men där skriva mer om hur jag jobbar med fötterna nu.
E
Ps. Detta är det som har funkat för mig och mina fötter, och det är inte säkert att det är samma för alla. Vill ni jämföra med eran egen skada; min vänsterfot är ganska rörlig och har inte gjort särskilt ont under den här resan, medan min högerfot är superstel och har gjort oerhört ont. Det är alltså högerfoten jag har utgått mest ifrån, och skrivit mest om.
Uppdatering om mina fötter
Min högerfots röntgenbild i mitten av januari 2011
Jag såg att det var längesedan jag uppdaterade min kategori Ridolyckan, så jag tänkte att det är dags nu. Ni har ju egentligen ingen aning om hur det går med fötterna, och nu när jag tänker efter så bryr ni er säkerligen inte, i och med att ingen har frågat. Haha.. Men skitsamma, jag skriver lite ändå, för det är kul att gå tillbaka och läsa senare.
Ja, var ska jag börja. Det går inte en dag utan att jag blir påmind om min högerfot, då den är så sjukt dampig. Jag blir snarare påmind om den heeela tiden, så jag glömmer liksom aldrig att jag är invalid (sjukt ord egentligen, men det är ju vad jag är). Jag har svårt för att gå utan skor, för då får jag inget stöd, och då haltar jag lite. Med skor går jag hyfsat bra, men kollar man noga så syns det nog att jag haltar lite fortfarande. Spinga kan jag inte utan att halta, så det gör jag i princip aldrig. Det är bara jobbig, och gör ont.
På tal om smärta, så har jag faktiskt inte så sjukt ont längre. Okej, jag har ont mer eller mindre varje dag, men det är liksom ingen konstant smärta som uppstår då, utan bara tillfällig. Om jag däremot utsätter foten för mer än den klarar av så gör det helvetiskt ont, och oftast kan jag inte hantera den smärtan. Det händer som tur är inte så ofta, men när det väl händer är det riktigt jäkla jobbigt.
Men annars så rullar liver med fötterna på som vanligt. Vissa dagar är jobbigare än andra, men det är bara att bita ihop och fortsätta jobba med det.
Tack för mig, leverpastej.
E
Lite tankar såhär på kvällskvisten
En dag på sjukan - jag och rulle tog en tur i solen
Vet ni en helt sjuk ofattbar sak som jag saknar ibland?! - Jo, kvällarna på sjukhuset. När jag bröt fötterna låg ju jag på sjukhus i sammanlagt 3 veckor, och kvällarna var definitivt höjdpunkten (förutom när Berit (min 70:åriga rumskompis) och jag låg och tjötade halva dagarna, garvade åt de mest sjuka grejerna och kollade på skräckfilmer mitt i natten). Jag var så himla avslappnad då (eller ja, så avslappnad man kan vara med två betongklumpar på fötterna), för jag sov så himla bra på sjukhuset. Sängen var fantastisk för mina fötter (jag hade ju dem konstant i högläge, och det var ganska svårt att få till den bekvämligheten i min 120:säng här hemma), temperaturen var perfekt, och det var skönt att veta att det fanns hjälp att få.
Jag har fått intrycket att man sover dåligt på sjukhus, men det gjorde inte jag den gången. Himla skönt att jag iallafall kunde sova ordentligt. Maten var väl ingen höjdare direkt, och efter sjukhusvistelsen har jag ganska svårt för att äta pulvermos.
E
"Vill du ha potatis eller pulvermos?" "Potatis, för fan, INTE pulvermos!"
När det inte blir som man hade tänkt sig
Idag har jag varit på återbesök på sjukhuset, och där fick veta att jag inte kommer bli bättre i fötterna. Som tur är är det liten sannorlikhet att det blir sämre, så det är ju bra. Dock suger det att jag inte kommer bli något bättre alls. Jag trodde faktiskt att han skulle komma med lite ljusare besked iallafall, men icke.
Deppig kväll, och jag saknar Frida som fan.
E
Deppig kväll, och jag saknar Frida som fan.
E
Vilken underbar morgon
Jag - 12 oktober 2010
Solen skiner, himlen är klarblå och humöret är på topp. Idag jobbar jag kväll, så om en stund ska jag åka till stallet så att jag hinner mocka till Lady innan jag börjar. Ikväll är det nämligen dags för hoppträning igen, och det ska bli jättekul. Jag tänkte prova hoppa minst en decimeter högre än vad jag har gjort det senaste, så det ska bli kul. Lite läskigt dock, för jag vill inte trilla av, speciellt inte idag.
Idag är det nämligen exakt ett år sedan jag red för första gången efter olyckan. Jag var så himla glad det dagen, det kommer jag ihåg. Men samtidigt lite smått nervös, för då hade jag ju inte ridit på 4 månader. Men det gick finfint, så det var jätteskönt.
Så det ska som sagt firas med hoppträning, och jag ska inte ramla av, hehe.
E
Ett år går snabbt
I spend so many nights wondering when will it end?
Idag blev det inget jobb för min del. När jag vaknade runt halv sex mådde jag så sjukt dåligt, så jag bestämde mig för att stanna hemma. Dock bestämde jag mig inte förrän jag åt frukost (oftast blir det ju bättre när man har varit vaken ett tag), för då mådde jag verkligen pyton (jag var illamående och hade världens yrsel). Så jag gick och la mig igen, och vaknade strax innan kl 10. Snacka om att jag var trött. Jag tror att illamåendet och yrsel beror på att inte har vilat tillräckligt det senaste.
Jag vet att jag bara har jobbat i en månad, men det är lätt att glömma bort att jag, innan det, faktiskt var sjukskriven i nästan ett år. Det tar nog lite tid att komma igång ordentligt. Men nu är jag ledig tills på tisdag iallafall, så jag ska se till att vila ordentligt nu.
Idag har jag spenderat hela dagen med att titta på One Tree Hill. När jag vaknade började jag med avsnitt S05E04, och nu är jag på avsnitt S05E17, så det har blivit en hel del tittande alltså. I början av denna säsongen har jag haft en hel del gemensamt med Nathan. Han sitter ju i rullstol i 4 månader, och det har ju jag också gjort. Jag började gå med kryckor efter 3 månader, men jag använde rullstolen ytterligare en månad. Så ja, en hel del gemensamt. Hans sjukgymnastik påminde även en hel del om min eftersom vi gjorde likadana övningar. Hm, undrar hur lång tid det kommer dröja innan jag kan släppa allt det här ändå..
Men nu ska jag fortsätta med att lyssna på musik, och sedan blir det mer OTH.
E
Jag vet att jag bara har jobbat i en månad, men det är lätt att glömma bort att jag, innan det, faktiskt var sjukskriven i nästan ett år. Det tar nog lite tid att komma igång ordentligt. Men nu är jag ledig tills på tisdag iallafall, så jag ska se till att vila ordentligt nu.
Idag har jag spenderat hela dagen med att titta på One Tree Hill. När jag vaknade började jag med avsnitt S05E04, och nu är jag på avsnitt S05E17, så det har blivit en hel del tittande alltså. I början av denna säsongen har jag haft en hel del gemensamt med Nathan. Han sitter ju i rullstol i 4 månader, och det har ju jag också gjort. Jag började gå med kryckor efter 3 månader, men jag använde rullstolen ytterligare en månad. Så ja, en hel del gemensamt. Hans sjukgymnastik påminde även en hel del om min eftersom vi gjorde likadana övningar. Hm, undrar hur lång tid det kommer dröja innan jag kan släppa allt det här ändå..
Men nu ska jag fortsätta med att lyssna på musik, och sedan blir det mer OTH.
E
Igår hoppade jag på terrängbana!
Bilder från sist gång jag och Joe hoppade de terränghinderna
På onsdagar har jag ju hoppträning, och igår fick vi hoppa massa hinder på terrängbanan (samma terrängbana jag hoppade när jag bröt fötterna!). När jag fick reda på det blev jag lite smått, ja.. vad ska man säga - nervös. Haha! Jag älskar terränghoppning, men det gick ju inte särskilt bra förra året liksom... Men jag bet ihop, sadlade hästen (Molly), tränsade och satte upp.
Framme på fältet var jag gaaalet nervös, men efter lite framridning släppte det. Vi hoppade fram på en 60cm hög stock, och det gick finfint. Sedan red vi vidare och började hoppa massa terränghinder. Ju högre hinderna blev, ju mer nervös blev jag - men jag skänklade bara på och hoppade ändå (det är ju ända sättet att komma över rädslan).
Vi hoppade terränghinder som var upp till 95cm höga, så jag är riktigt stolt över mig själv. MEN, det jag är mest stolt över, är att jag hoppade det hindret där jag förra sommaren bröt mina fötter! Fattar ni eller?! Galet ju! Jag var väldigt tveksam om jag ville hoppa det dock. Jag menar, tänk om jag skulle ramla av och slå i fötterna... Men jag kände att jag var tvungen att hoppa, för att kunna släppa det på något sätt, och det gick ju jättebra, så jag började nästan gråta. Haha, fjolla. Men, jag gjorde det, och det är jag grymt stolt över.
Så det är den stora grejen som hände mig igår. Det kanske inte är en big deal för er, men för mig är det enormt!
E
This is where it all happened...
Ibland orkar man bara inte, och idag är en sådan dag
Mina tankar i somras/höstas
Som sagt har jag haft mycket att göra det senaste, och när jag väl har varit ledig så har jag inte orkat att blogga. Egentligen är jag för trött för att blogga nu också, men när jag ändå har kommit hem innan kl 18 så kan jag ju passa på att blogga lite.
Igår började en ny jobbvecka, och jag var självklart i stallet. Jag jobbade kväll igår, så då passade jag på att rida Lady innan jag började. Hon fick ett dressyrpass i paddocken, och det gick både bra och dåligt. I skritten och traven var hon jättefin, men i galoppen var det totalt kaos. Hon var spänd, energisk och ville inte alls lyssna på mig. Jag jobbade en del i den gångarten, och i slutet gick det mycket bättre. Härligt!
Idag, däremot, blev det ingen ridning för mig. Jag har alldeles för ont i foten, så jag var tvungen att skippa det. Som tur var kunde Tina rida Lady istället, så det var ju super!
Idag har allt blivit lite för mycket för mig. Kraven, alla ansvar och allt jobb svämmade över - så idag brast det. Att fötterna dessutom gör pissont, gör inte situationen bättre. Jag är så frustrerad på mina fötter för tillfället, för de vill ju aldrig bli bättre. Varenda litet steg gör ont, att springa kan jag inte ens tänka på att göra, för det kan jag inte, jag går så himla mycket långsammare än alla andra, folk glor - ja, listan kan skrivas lång.
Jag är bara så trött på allt, och på den ständiga smärtan, så ikväll trollar jag bort den genom att hoppa på kryckor. Smärtan minskas ett tag, men inte det andra. Men det är väl bara att bita ihop, antar jag.
E
Goda nyheter
Bilder tagna sommaren/hösten 2010
God dag!
Kl 9 var jag på plats på sjukhuset hos Dr. Möller och fick mina fötter undersökta. Han tyckte att de hade blivit mycket bättre, så det var skönt att höra. Dock visste jag redan att det hade blivit bättre, men jag var inte säker på om det var tillräckligt bra, men det var det. Min högerfot är fortfarande väldigt stel, och han vet inte riktigt om den kommer bli bättre. Det kan ta upp till några år innan man vet säkert, så det är bara att vänta.
Nu gäller det bara att hålla tummarna så att jag inte får ännu en komplikation. Det värsta som kan hända är att språngbenet får för lite syre, och då blir benet dåligt, och då måste man steloperera foten. Men min läkare sa att det inte var så stor risk längre, eftersom det är ett tag sen jag skadade mig. Så ja, det var goda nyheter jag hade idag.
Nu ska jag snart iväg på möte på arbetsförmedlingen, för jag ska kolla upp om jag kan få några pengar när jag praktiserar.
E
Hur skönt?!
Min snygga fot
Jag är klar med sjukgymnastiken för denna veckan - hur skönt?! Grymt!
Idag ska jag inte till stallet, så jag ska passa på att köpa present till bror. Han ska ha lite kalas på fredag, och då är det ju bra att ha köpt något tills dess. Syster slutar jobbet vid två, så då ska vi linka på stan en stund. Förhoppningsvis går det snabbt, för min högerfot gör sjukt ont. Jag har fått ett trycksår vid sidan av foten eftersom jag belastar den fel, så det gör stört ont att gå nu. Inte bra!
Men nu ska jag kila över till Isabell och hjälpa henne att rycka Tea.
E
Bild på mitt operationssår
Godmorgon!
Såhär ser mitt operationssår ut. Eller det såg ut så i måndags kväll. Jag bytte nämligen kompressen, och passade då på att ta kort. Visst ser det fint ut?! Stygnen sitter kvar dock, men de tas bort på onsdag nästa vecka.
Idag ska jag till stallet och rida Lady, fast inte förrän vid tolv, så jag kan ligga kvar i sängen och glo på Buffy ett tag till. Hur skönt som helst ju. Frukost ska jag försöka få i mig också, och lite smärtstillande. Min fot gör lite ondare än vanligt nämligen, men det beror nog på att smarta jag glömde att ta alvedon innan jag åkte till stalllet igår. Det straffade sig, för det gjorde sjukt ont på kvällen sen. Men jaja, jag överlever ju så.
Nu ska jag kila. Ha en bra dag!
E
Måndag morgon
Min frukost i fredags - tre morfintablett och två alvedon. Jag har förövrigt redan slutat med morfinet. Foten gör ändå inte särskilt ont, och jag mådde för dåligt av biverkningarna.
Godmorgon!
Efter en helg med väääldigt mycket sömn (och Göteborg Horse Show), mår jag äntligen lite bättre. Jag är fortfarande lite snurrig i huvudet, men det är betydligt mycket bättre, och jag är inte illamående längre. Skönt!
Idag ska jag iväg på sjukgymnastik, första gången sen operationen. Min sjukgymnast ska kolla lite på foten, och sedan ska vi sätta upp en träningsschema. Hoppas det går snabbt att träna upp foten nu, för jag vill komma igång på riktigt.
Nu ska jag dock äta frukost och titta på Buffy, innan det är dags att cykla iväg.
E
Ps. Vinnaren i PLL-tävlingen avslöjas senare idag.
Vilar upp mig genom att titta på Göteborg Horse Show
Min högerfot igår. Det ska bli spännande att se själva operationssåret om några dagar.
Jag ska försöka blogga lite snabbt innan illamåendet kommer tillbaka. Jag kan inte koncentrera mig mycket alls innan jag blir helt svimfärdig nämligen, men nu är det rätt lugnt, så jag ska passa på.
Jag vilar fortfarande upp mig efter operationen. Jag är svintrött konstant, och jag sover mycket. Dock tittar jag på alla livesändningar från Göteborg Horse Show, så då har jag ju något att göra. Om jag inte blir för snurrig så att säga, för då sover jag lite istället. Jag har nu precis tittat klart på dressyren, och om 1½ timme börjar 150-hoppningen. Jag förstår varför det är hoppning jag vill hålla på med alltså, för dressyr blir så långtråkigt i längden. Här tittar jag på livesändningarna, om ni undrar.
Men men, nu ska vila lite till, så vi får höras!
E
Operationen gick bra
Min högerfot igår kväll
Operationen gick bra.
Kl 07:20 rullades jag in för förberedelserna, och kl 08:20 sövde de mig. Kl 10 kom jag in till uppvaket, så det gick rätt fort. När jag vaknade hade jag dock så jävla ont att det inte var sant, så jag fick massa starka smärtstillanden så att smärtan skulle avta, men det tog över en timme innan det hjälpte. Fyfan alltså! Jag fick till och med en smärtblockad i benet, men det hjälpte inte på mig. En smärtblockad är som en slags lokalbedövning där man går in i nerverna och "avaktiverar". Jag fick min i höger knäveck, men det hjälpte ju som sagt inte. Sist gång jag opererades fick jag blockader i båda benen, men det funkade inte då heller. Men det beror väl på att smärtan är så stor, antar jag.
Jag fick ligga på uppvaket i flera timmar eftersom jag hade haft så ont, men vid 13-tiden rullades jag in till en annan avdelning för att vila upp mig lite mer. Pappa kom och hämtade mig på eftermiddagen, och kl 16:30 var jag hemma. Hur skönt som helst.
Igår kväll var jag helt slut, så jag orkade inte blogga. Idag är jag inte riktigt lika trött, men jag känner mig ändå helt svimfärdig. Dessutom äter jag ju rätt mycket morfin, och det för att jag blir trött och snurrig, så det är lite jobbigt.
Smärtan kommer i perioder. Ibland har jag inte särskilt ont alls, medan andra stunder har jag jätteont. Men det är bara att bita ihop. Jag är bara glad över att det har gått så bra som det har gjort, och att jag redan kan gå utan kryckor. Vi vet inte om det har blivit någon jättestor förbättring än, men det visar sig ju mer jag tränar.
Så ja, nu är operationen över - äntligen! Tack till er som hörde av er också önskade mig lycka till. Det betydde jättemycket!
E
Ps. Om en stund kommer jag starta en bloggtävling, där ni har chansen att vinna fjärde boken i Pretty Little Liars-serien. Så håll ögonen öppna.
E
Ps. Om en stund kommer jag starta en bloggtävling, där ni har chansen att vinna fjärde boken i Pretty Little Liars-serien. Så håll ögonen öppna.
I don't wanna be left alone
Vi jobbade som sagt i 8 timmar idag, och sedan tog vi tåget hem. Nu befinner jag mig i Hjärtum, eftersom pappa ska köra mig till sjukhuset tidigt imorgon mitti. Vi åker redan kl 05:20, så det blir till att gå upp tidigt. I och för sig ska jag bara duscha med Hibiscrub, och sedan är det bara att sätta sig i bilen och åka. Jag ska ju fasta, och då blir det ingen frukost.
Jag är helt slut ikväll. Jag har sovit ytterst få timmar de senaste dagarna, så man är ju helt slut i huvudet. Dock måste jag duscha med Hibiscrub ikväll igen, och därefter måste jag bädda rent i sängen. Allt ska vara rent, kläder och hela rubbet.
Men nu ska jag ta och sätta fart, för sängen ropar. Dessutom är jag ett vrak ikväll, så det ska se till att försöka somna någorlunda snart, så att jag slipper tänka på operationen. Om jag inte drömmer om den, så att säga.
Jag hör av mig så snart jag kan efter operationen, men det kan dock dröja.
E
Jag är helt slut ikväll. Jag har sovit ytterst få timmar de senaste dagarna, så man är ju helt slut i huvudet. Dock måste jag duscha med Hibiscrub ikväll igen, och därefter måste jag bädda rent i sängen. Allt ska vara rent, kläder och hela rubbet.
Men nu ska jag ta och sätta fart, för sängen ropar. Dessutom är jag ett vrak ikväll, så det ska se till att försöka somna någorlunda snart, så att jag slipper tänka på operationen. Om jag inte drömmer om den, så att säga.
Jag hör av mig så snart jag kan efter operationen, men det kan dock dröja.
E
Sista dagen på Sportringenmässan + morgondagens operation
Fina Lady
Tisdaaag! Imorgon ska jag opereras, gaaaah.
Imorse gick jag upp strax efter 6 för att duscha med bakteriedödane medel, inför operationen då. Jag ska duscha med det ikväll och imorgon bitti också, så det är ju lite segt. Eller segt och segt, tidskrävande. Men men, hellre det är infektion i operationssåret.
Just nu jobbar jag säkert för fullt (ja, detta är ett tidsinställt inlägg) med att kopiera papper, printa ut ordrar och sortera ut dem i de olika facken. Kul är det, men rätt stressigt stundvis. Vi gör ju annat också, men det jag nämnde nu gör vi i princip hela dagarna.
Anyways, jag antar att jag är hemma runt kl 20, och då ska jag förbereda inför morgondagens operation, men jag ska försöka hinna skriva ett inlägg innan operationen, för efter den är jag nog helt slut ett tag.
Men ni får ha det bra iallafall.
E
It's too hard to think about but it's too important to forget
Under förmiddagen idag har jag gått igenom massa bilder från sommaren, och när jag såg dessa högg det till i hjärtat på mig. Det ögonblicket den dagen var jag så himla lycklig, men otroligt ledsen på samma gång. Lycklig för att jag äntligen fick klappa en häst igen, och samtidigt kunna säga hej till underbara Lady, men fruktansvärt ledsen pga att jag fortfarande satt i rullstol. Väldigt jobbigt var det, och det är det fortfarande.
Som tur är ska jag ganska snart åka till min rehabilitering, nämligen stallet, hehe. Det finns inget ställe där jag kan slappna lika mycket som jag kan där. Idag är det ju även hoppträning, och jag älskar ju att hoppa, så det blir ju perfekt.
E
Don't take anything for granted!
Bra eller dåliga nyheter?
Nu är jag hemma igen, och jag vet inte riktigt om mina nyheter är bra eller dåliga (dock känns det rätt tungt, men det är ju inte så konstigt). Jag måste nämligen operera om högerfoten. Det är bra eftersom det då förhoppningsvis går att fixa min högerfot, men samtidigt blir det jobbigt med ännu en operation. Dock är jag nog mest rädd för att det ska bli komplikationer efter själva operationen. Sist gång fick jag ju bland annat en stor infektion i ett av operationssåren, och det gjorde för jävla ont. Men sån otur ska jag väl inte ha nu.
Jag hade tänkt skriva en utförlig förklaring till varför jag måste operera om högerfoten, men sedan insåg jag att blir alldeles för svårt. Förenklat kan man säga att högerfotens språngben (aka talus - det benet jag bröt i båda fötterna) fixerades lite omlott när de opererade sist gång, och de gjorde att det har växt fram en liten benbulle på själva språngbenet. Det gör att jag inte kan böja upp foten helt, eftersom det då tar emot i fotleden. Detta är orsaken till varför det gör ont, och att jag då går snett för att förhindra det. Min läkare ska då öppna upp foten och slipa/fräta/hacka bort den en bit på toppen av benet, så att det går att böja som vanligt. Inte det lättaste att göra, enligt min läkare, men han tror att det ska gå bra.
Operationen kommer förhoppningsvis ske i februari, men om det är för fullbokat blir det senare. Hoppas det finns plats nu så att jag blir klar någon gång.
E
Min vänsterfot är längst upp och min högerfot är längst ner
Jag hade tänkt skriva en utförlig förklaring till varför jag måste operera om högerfoten, men sedan insåg jag att blir alldeles för svårt. Förenklat kan man säga att högerfotens språngben (aka talus - det benet jag bröt i båda fötterna) fixerades lite omlott när de opererade sist gång, och de gjorde att det har växt fram en liten benbulle på själva språngbenet. Det gör att jag inte kan böja upp foten helt, eftersom det då tar emot i fotleden. Detta är orsaken till varför det gör ont, och att jag då går snett för att förhindra det. Min läkare ska då öppna upp foten och slipa/fräta/hacka bort den en bit på toppen av benet, så att det går att böja som vanligt. Inte det lättaste att göra, enligt min läkare, men han tror att det ska gå bra.
Operationen kommer förhoppningsvis ske i februari, men om det är för fullbokat blir det senare. Hoppas det finns plats nu så att jag blir klar någon gång.
E
Min vänsterfot är längst upp och min högerfot är längst ner