emma

I'm back! Ja, jag var faktiskt ute och sprang förut, riktigt härligt. Synd bara att mina vader är knäppa, men jag gjorde det bästa av situationen. Mitt under joggingturen såg jag en väldigt mysig bänk, så jag satte mig på den. Solen sken och det var riktigt varmt - ljuvligt! När jag satt där så tänkte jag en del, på typ... allt. En sak var att jag kom underfund med att jag är rätt konstig ändå. Okej, nu är det inget fel på att vara konstig, men ändå... Varför har just jag fått den personligheten jag har, och varför värderar jag som jag gör. Det är klart att man blir som man uppfostras, men varför kan man inte "fostra om sig". Inte för att jag skulle vilja det, men det borde egentligen inte vara helt omöjligt. En annan sak som är lite knepig är att det finns en enda Emma Johansson i hela världen. Eller ja, det är klart att det finns mer folk som heter så med tanke på att jag har ett väldigt vanligt namn, men ni förstår vad jag menar.. Det finns en av mig liksom. Det är lite skrämmande.

Har ni tänkt någon gång att man verkligen excisterar? När man tänker typ "Herregud, jag lever, jag finns, jag tänker"? Det har jag gjort, och det är sjukt knepigt alltså. Jag hatar att tänka så för man blir bara helsnurrig, men ändå. Jag tycker det är ballt. Man har ett liv liksom. Ett liv som man inte kommer få tillbaka.

E