Ridolyckan - när jag bröt båda fötterna

 



HUR GICK DET TILL?
21:e juni 2010 var jag på en fälttävlanskurs som min förra ridskola anordnande. Det gick hur bra som helst, tills jag kom till ett nerhopp med en brant nedförsbacke efter. Hästen hoppade, tyckte att hindret var vääldigt läskig, och tog då i alldeles för mycket i avsprånget. Vi hamnade därmed mycket längre ner än vad vi skulle, vilket gjorde av  vi tappade båda balansen, och jag ramlade av. Jag landade på fötterna, men slog även i huvudet rejält och svimmade. Jag har minnesluckor, och kommer därför inte ihåg vad som hände, men de som var där har berättat det för mig. De, eller jag, vet dock inte hur jag lyckades bryta båda fötterna, men det gjorde jag i allafall.

Jag vaknade upp på marken, och fattade inte ett piss, för det sista jag kom ihåg var att jag satt på hästryggen. Jag hade ingen minne av att jag hade ramlat av.


Denna bilden är tagen 1 sekund innan jag ramlade av.

Jag kände ingen större smärta, förutom att jag var öm här och där. Det var inte förrän de vände på mig och la mig på rygg, som jag kände att det var något fel med fötterna. Det kändes som att de inte satt fast på kroppen längre - en otroligt obehaglig känsla. Det tog inte så lång tid innan de insåg att det var tvunga att ringa efter en ambulans, och ungefär samtidigt började det göra sjuukt ont i fötterna. Det var på något sätt som att jag visste att jag hade brutit dem, även om de andra sa att de såg fina ut.

DIAGNOSEN!
När jag kom till sjukhuset blev det ett antal undersökningar och röngenbilder (och väldigt mycket morfin), och sedan var det konstaterat - jag hade brutit båda mina fötter, jag skulle opereras och jag skulle inte kunna gå på 6-8 veckor (jo, tjenare - jag satt i rullstol konstant i tre månader, och sedan använde jag den i ytterligare en månad då jag hade svårt att gå med kryckor i början, därefter gick jag med kryckor i någon månad) och att jag skulle få sitta i rullstol den tiden.

Efter operationen hade jag en del otur. Jag fick en infektion i ett av operationssåren, skav och trycksår av gipsen, och mycket mera. Det var en helt galen resa, och jag var så himla ledsen och frustrerad. Nu kan jag se tillbaka på det och se det som en erfarenhet, även om det är erfarenhet jag mer än gärna hade sluppit ha.

HUR LÅNG TID TOG DET INNAN JAG KUNDE BÖRJA GÅ?
15 sepember 2010 tog jag mina första steg sedan jag bröt fötterna - alltså nästan tre månader efter olyckan. Dock klarade jag bara av att ta några få steg, och det med stor hjälp av kryckorna. I mitten av oktober kunde jag gå utan kryckor, men då krävde det att jag kunde pausa när som helst.

Allt eftersom mina fötter blev starkare, så kunde jag gå helt utan kryckorna. Dock haltade jag otroligt mycket i början, och det var väldigt jobbigt. Folk glodde nämligen en hel del, och det var ju inte så kul. I början av 2011 bestämdes det att jag skulle operera om högerfoten (sedan ridolyckan har högerfoten varit min problemfot, för den skadan var mycket allvarligare än i vänsterfoten), för språngbenet hade vuxit ihop lite omlott, och då hade det bildats en liten benbulle på själva språngbenet. Den benbullen gjorde att jag inte kunde böja min fot normalt, och det i sin tur gjorde att jag fick väldigt ont, och då haltade mer.

NÄR KUNDE JAG BÖRJA RIDA IGEN?
12 oktober 2010 satt jag i sadeln för första gången sedan olyckan, och sedan dess har jag ridit regelbundet. Just nu rider jag i princip varje dag, och det funkar jättebra.
 

Jag bröt samma ben i båda fötterna, och de kallas språngbenet (talus).

DEN ANDRA OPERATIONEN!
23 februari 2011 opererades min högerfot igen. Kirurgen fick bort benbullen, och det gjorde att jag kunde gå mer normalt. Sedan den dagen har mina fötter blivit mycket starkare. Operationen var vändpunkten, för efter den har framstegen verkligen synts.

HUR BRA KAN JAG GÅ NU?
Har jag inte ont i min högerfot kan jag praktiskt taget gå normalt. Ibland haltar jag till lite smått ändå, även när jag inte har ont, men i stort sätt så går jag normalt. Om jag däremot har ont i foten, haltar jag väldigt mycket, och det kommer jag nog göra, mer eller mindre, resten av livet. Det kommer ta tid innan jag kan lita på foten, och innan dess kommer den högra vara mycket svagare än den vänstra.

HUR KOMMER MIN FRAMTID SE UT?
Jag kommer kunna leva normalt, men jag kommer bara kunna springa kortare sträckor (just nu kan jag bara springa några meter, och då haltar jag väldigt mycket (vilket jag säkert, mer eller mindre, kommer göra hela livet)), och jag kommer inte kunna ha yrken som t.ex. polis och brandman. Mina fötter skulle inte klara av det jobbet.

Jag kommer alltid ha sämre rörelse i högerfoten, den kommer göra ont, och den kommer alltid vara stel - men jag kommer kunna leva hyfsat normalt. Målet är att jag i framtiden ska jobba med hästar, och som det ser ut nu är det fullt möjligt. Det kan dock hända att det jobbet är för krävande för mina fötter, men det återstår att se.

HAR NI NÅGRA FRÅGOR?
Läs i kategorin Ridolyckan, eller ställ dem i en kommentar, så ska jag se till att svara på dem.
E

SENAST UPPDATERAT: 2 september 2012