emma

Jag har börjat på det här inlägget hundra gånger nu känns det som. Vet inte riktigt vad jag ska skriva, och hur jag ska formulera mig. Imorgon blir en omtumlande dag för min del, för Mollie, mitt lilla hjärtegull, ska avlivas. Usch, det är till och med jobbigt att skriva, och då vet jag ändå att hon sitter på andra sidan väggen, och att jag kan gå och gosa med henne när jag vill. Hur kommer det bli imorgon då, när hon är borta. Näe, jag vill inte tänka på det.

Hon har gått ner ännu mer i vikt de senaste veckorna, och nu är hon bara skinn och ben. Hon vägde 1.1 kg när vi vägde henne igår, och det är ju ingenting. Hon har vägt 2,7 kg som mest, och då mådde hon bra (lite småtjock var hon väl kanske). Det känns inte rättvist att ha henne kvar, för jag ser på henne att hon inte mår bra.. Finaste lilla busan, det värker i mig av tanken att du ska försvinna. ♥
E