Lite tankar såhär på kvällskvisten


En dag på sjukan - jag och rulle tog en tur i solen

Vet ni en helt sjuk ofattbar sak som jag saknar ibland?! - Jo, kvällarna på sjukhuset. När jag bröt fötterna låg ju jag på sjukhus i sammanlagt 3 veckor, och kvällarna var definitivt höjdpunkten (förutom när Berit (min 70:åriga rumskompis) och jag låg och tjötade halva dagarna, garvade åt de mest sjuka grejerna och kollade på skräckfilmer mitt i natten). Jag var så himla avslappnad då (eller ja, så avslappnad man kan vara med två betongklumpar på fötterna), för jag sov så himla bra på sjukhuset. Sängen var fantastisk för mina fötter (jag hade ju dem konstant i högläge, och det var ganska svårt att få till den bekvämligheten i min 120:säng här hemma), temperaturen var perfekt, och det var skönt att veta att det fanns hjälp att få.

Jag har fått intrycket att man sover dåligt på sjukhus, men det gjorde inte jag den gången. Himla skönt att jag iallafall kunde sova ordentligt. Maten var väl ingen höjdare direkt, och efter sjukhusvistelsen har jag ganska svårt för att äta pulvermos.
E

"Vill du ha potatis eller pulvermos?" "Potatis, för fan, INTE pulvermos!"


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback