Tips för att stärka foten efter en talusfraktur, del 2

Två av mina fyra snygga ärr
 
Nu har det ju gått 2 år och 2½ månad sedan jag bröt mina fötter, så jag har ju inte alls lika mycket problem som innan. Dock måste jag erkänna att jag verkligen inte trodde att jag skulle ha såhär mycket problem vid det här stadiet, men det var nog för att jag inte insåg att jag aldrig kommer bli fullt återställd.
 
Det som har fått mina fötter att bli starkare är tid och kontinuerlig träning. Och även en viss envishet hos mig som person då jag inte har lyssnat på de som påstått att jag inte skulle kunna klara vissa saker. Det är bara att motbevisa dem, och när man gör det känns det förjäkla bra.
 
Något jag hela tiden jobbar med nu är att inte halta med högerfoten när jag går. Jag försöker gå så noggrant som möjligt, och verkligen tänka på att inte slarva när jag går. För då haltar jag, och då belastar jag foten och benet fel. Att lita på foten är också något jag jobbar med hela tiden, för det gör jag inte alltid, och då är det svårt att kunna stärka den ytterligare.
 
Något skeva fötter. Jag sträcker ut dem så mycket jag kan, men högerfoten är som sagt jättestel
 
I nuläget går jag inte på någon sjukgymnastik, men jag tränar mycket styrka och balans på gymmet. Bodybalance är otroligt bra för mina fötter, för där tränar jag både styrka i fötterna, och balans - ypperlig kombination för min del.
 
Något jag försöker undvika är att gå i skog och mark eftersom det är väldigt krävande för fötterna. Vänsterfoten klarar det bra, men i och med att högerfoten är såpass stel, så är det svårt att variera fotens ställning, och därför gör det oerhört ont att gå där marken är ojämn. Jag kan bara gå på ojämn mark i några få minuter, för sedan får jag superont, och det kan sitta i hela dagen.
 
Jag tar fortfarande korta pauser, och ser då till att slappna av i foten. Det är en stor orsak till hur jag till exempel har kunnat jobba på ridskolan en hel dag, utan att gå under av smärta. Får foten slappna av och stretcha ut emellanåt, får man en mer rörlig fot, och då kan man gå mer korrekt. Struntar jag i pauserna, går jag bara sämre och sämre eftersom det gör ondare och ondare, och då tar det lång tid innan jag sedan kan slappna av helt i foten.
 
Det ska bli intressant att se hur fötterna är om 10 år, för det känns ju som att de kommer bli starkare ju längre tiden går.
E
 

Postat av: Christopher

Hej Emma, detta var ett intressant blogginlägg. Efter vad jag läst på andra ställen så ser en del folk fortsatta förbättringar långt efter sin olycka så det ser ju hoppfullt ut för dig.
När du vilar foten under t.ex arbetsdag lägger du upp foten på en stol och isar den eller är svullnad inte ett problem längre? Dum fråga kanske men själv har jag ju bara varit med om den mer akuta läkningsfasen och första rehabträningen och i det läget ser jag klart samband mellan svullnad, smärta och rörlighet.

Svar: hej! okej, får hoppas att det gäller mig också, men det gör det nog. :)
det beror på hur ont jag har, har jag haft lite tid till att vila kan det kända att jag lägger upp den lite högre, men då har jag ingen is eller något. har jag hunnit pausa en del så lägger jag inte upp den på något, utan då slappnar jag bara av i den.

förr hade jag jättemycket problem med att den svullnade hela tiden, men det har blivit bättre och bättre, och nu svullnar den inte alls ofta. otroligt skönt, för jag ser också ett samband mellan svullnad, smärta och rörlighet. är den svullen gör det betydligt mycket ondare än vanligt, så det är skönt att den oftast håller sig i samma storlek.
Emma

2012-09-09 @ 14:02:35
Postat av: Christopher

Skönt att det går framåt och blir bättre och bättre för dig. Håller tummarna för att det gäller mig med och att det fortsätter så för dig.
Ha det gott!

Svar: detsamma du! :)
Emma

2012-09-09 @ 16:29:09
Postat av: Jeanette

Hej Emma,

Har under det senaste året läst ett par gånger på din blogg. Jag precis som en del andra har hittat hit i sökandet efter info om talusfraktur. Varje gång jag besökt bloggen slås jag av hur du orkar hålla humöret uppe trots att du måste leva med en hel del smärta efter din olycka. Jag har en blogg http://spikifoten.wordpress.com/ där jag bara skriver om min ridolycka då mitt vänstra språngben gick sönder och jag skulle gärna vilja länka till din blogg om det är ok?


Jeanette

Svar: hej!förlåt för sent svar, men jag har helt enkelt inte gått in på bloggen på vädigt länge. ja, vissa dagar är smärtan olidlig, men man kan ju inget annat än gilla läget och hoppas att det snart blir bättre. det är klart att du får länka bloggen, men jag bloggar ju i princip inte längre.

hur kan jag läsa din blogg? ska man ha något lösenord eller så? det vore nämligen kul att se hur det går för dig.
kram
Emma

2012-12-17 @ 17:55:18
Postat av: Jeanette

Ingen fara, jag chansade att du kanske skulle se mitt meddelande.

Även om du inte bloggar längre tror jag den inspirerar andra att kämpa som råkat illa ut och skadat språngbenet. Eftersom det är en ovanlig skada möter många patienter läkare/ortopeder som kanske endast har erfarenhet av någon enstaka patient i sin karriär och vet inte mer än vad de läst i den medicinska litteraturen.

Prova adressen igen så ska det funka.

Svar: ja, det är sant. vem var det som skulle operarade dig i sverige? för jag hade tur och opererades av den som är främst i sverige på dessa skador, och det är jag otroligt glad över.
yes, nu funkar det att gå in på bloggen. :)
Emma

2013-01-24 @ 23:08:36
Postat av: Jeanette

Av massa skäl så blev det ingen i Sverige. Vem är den "främste" i Sverige?

2013-02-12 @ 18:14:28

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback