Some things will just never be mine
Kebabpizza är, enligt mig, godast med god deg, massa sallad, utan lök och mycket kebabsås.
Idag gör jag verkligen inget vettigt alls. Jag ligger bara och väntar på bättre tider. Fantasin är som bortblåst, och jag vet inte vad jag ska blogga om heller. Haha, vilka problem.
Just nu hör jag massa ambulanssirener, och jag hatar det. Det påminner mig om när jag låg i alla ambulanser i sommar. Usch! Förr har jag liksom mest varit nyfiken när jag har hört sirener, och undrat vad som kan ha hänt. Men nu tycker jag bara synd om människan ambulansen är på väg till.
Från en sak till en annan, vet ni vad jag ser fram emot idag?! Jo, att jag ska äta pizza senare. Det blir kebabpizza, för det är så himla gott!
Nej, men gud vilket liv, att längta efter en pizza. Nu får ta jag tag i kragen och träna fötterna.
E
You've been the only thing that's right in all I've done
Mollie är världens mysigaste kanin. Hon lägger sig på ens mage och nafsar en om man inte klappar henne. Haha!
Idag är det fredag den 13:e. Lite läskigt faktiskt. Tänk om jag ramlar med rullstolen och bryter båda armarna också liksom.
Idag är jag på lite bättre humör än vad jag var igår eftermiddag. Det är fortfarande surt som fan att jag har båda gipsen kvar, men jag har insett att jag bara får stå ut några veckor till, sedan kan jag börja hoppa kryckor. En annan anledning till att jag är på bättre humör idag är för att jag ska träffa syster och Emmsan, och det är alltid roligt. Då går dagen lite snabbare.
Men nu ska jag leka med Mollie lite. Hon ser lite rastlös ut.
E
Ps. Jag är klar med alla avsnitt av The Vampire Diaries. Buhu! Tur att det kommer nya avsnitt i september.
I can hardly speak
Idag orkar jag inte leva, så nu blir det The Vampire Diaries hela kvällen.
E
Put your hands in the sky
Jenta och jag för fyra år sedan
Idag är det bara en dag kvar. Det känns galet! Imorgon har jag bara ett gips liksom. Herregud, sjukt!
Nu blir det The Vampire Diaries.
E
How do you walk with your head held high
Min snygga fot! Foto taget idag (ja, jag har avtagbart gips)
Min vänstra fot ser fan ut åt helvete. Det kommer bli massa pedikyr sen, för fy så den ser ut. Men men, så ser i allafall ett av mina fyra operationssår ut. Det ser helt okej ut tycker jag, fast ärret kommer nog synas rätt rejält. Men jaja, det får gå.
Just nu håller jag på att titta igenom alla avsnitt av The Vampire Diaries. Det var så längesen jag såg det, så jag har typ glömt av vad det handlar om. Jag har sett 4 avsnitt än sålänge, och nu har jag fått tillbaka min kärlek till den serien. Den är fantastisk! Men nu blir det ett till avsnitt, hehe.
E
It's way to soon to say what it's done to me
Jag saknar mina fötter.
Eller ja, jag har ju kvar mina fötter, men jag saknar att kunna gå på dem.
Vet ni, just nu, och de tidigare 2½ veckorna, har jag haft världens skavsår, och det gör så sjukt ont. Jag vet många som har sagt att det jobbigaste med gips är att det kliar. Det tycker inte jag, för jag tycker att skavet är värst (om man bortset från den fruktansvärda smärtan i början). Det gör så jävla ont, svider och håller på som ett jävla köttsår. Det ska bli intressant att se hur det ser ut när de tar bort gipset på torsdag. Inte fint antar jag.
E
Don't worry about me I've been fine
Min vänstra fot, för ungefär en vecka sen
Idag har varit en fin dag. I förmiddags kom Tette på besök. Vi pratade i flera timmar, och det var sjukt trevligt. Tack för besöket!
Nyligen har jag duschat, och jag tvättade även min vänstra fot. Jösses vad det behövdes. Det var riktigt ofräscht. Sedan passade jag på att raka det benet också. Det behövdes kan jag säga. Haha, typ 2 månader sen sist liksom.
Nu ska jag nog hitta någon bra film att titta på. Jag har redan sett klart alla Saw-filmerna, så nu får jag gå vidare till något annat. Sweet!
E
It's the final countdown
6 söta bilder på älskade Mollie
Nedräkningen har börjat för längesen, men nu börjar den även på bloggen.
6 dagar kvar tills mitt vänstra gips tas bort. Yay!
Just nu är jag så jävla uttråkad att det finns inte. Jag menar jag har inte kunnat gå sen den 21:e juni. Det säger väl allt. Jag är så full i frustration att jag inte vet vad jag ska ta mig till. Jag vill bara ställa mig upp, på benen, med fungerande fötter. Men det går inte, och ändå var jag rätt nära på att prova förut. Men sedan insåg jag att det kan gå åt helvete om jag gör det, och då kanske jag får ha gips ännu längre. Nej, jag ska allt stå ut. På torsdag tas ändå ena gipset bort, och läkarna har sagt att jag kommer få börja stödja på det benet då. Men vad innebär det?! Om jag inte kan gå på kryckor snart, då fan..
Nej, jag är depp, så jag skiter i att skriva mer. Det blir bara dumt.
E
Wednesday
Idag händer inget speciellt, som vanligt. Pappa har ju redan varit här, och sedan kanske syster kommer hit i eftermiddag, och kanske bror ikväll. Det beror på hur länge han jobbar. Jag gillar egentligen inte att alla ska komma på samma dag (det är bättre om de sprider ut det), men det är ju bättre än aldrig. Men annars ska jag väl pussla eller något. Jag vet inte.
Men nu ska jag fortsätta att titta på friidrotten på 4:an.
E
I wan't this to go away
Idag skulle jag ha börjat min praktik på Brätte Ridskola. Jag skulle ha börjat jobba med det jag älskar mest i hela världen - hästar. Därför känns allt piss idag.
E
I hate days like these
Hej!
Idag har jag varit i Göteborg på återbesök på sjukhuset där jag opererades. När de tog av gipsen passade jag på att ta lite kort. Hoppas inte ni är allt för känsliga för bilder på sår, men på bilden längst upp har ni ett av operationssåren. Det är det minsta såret (de andra är 10 cm långa), och även där det har varit infekterat. Bild två är bara ett foto på mina ben och fötter, och den sista bilden är på mina nya gips. Jag har fått ett avtagbart gips på det vänstra benet, och det är för att jag ska kunna ta av det och träna foten några gånger om dagen. Om ungefär tre veckor ska jag tillbaka, och då försvinner gipset på den vänstra foten, och då kommer jag få börja stödja med det. Då ska min högra fot få ett avtagbart gips, så att jag kan börja träna den foten. Den högra foten ska ha gips längre eftersom den frakturen var grövre och allvarligare.
Förutom att byta gips tog de även bort stygnen, och fyfan för det. Det var så sjukt obehagligt när hon höll på vid såren (de yttre nerverna är ju avskurna, så känseln är väldigt annorlunda mot hur det brukar kännas), och när hon klippte upp stygnen och drog ut dem gjorde det väldigt ont. Vissa stygn hade till och med vuxit fast lite i huden, så när hon drog de stygnen gjorde det svinont. Jag började böla, usch!
Mer än så gjorde de inte, så efter 2½ timmar på sjukhuset kunde vi åka hem. Fast det var inte roligt alls, för vid det laget hade jag börjat må väldigt illa, så jag spydde två gånger i bilen. Och spyan luktade kanelbulle. Jag hade nämligen ätit det under förmiddagen. Knäppt ändå.
Väl hemma slocknade jag i sängen och sov i 1½ timme, och när jag vaknade så ville jag bara dö. Mitt psyke tog kol på mig. Jag hade världens ångest, hade ont, var snurrig i huvudet och var helt svimfärdig. Det börjar dock gå över nu, men ångesten och smärtan sitter kvar. Fy!
Men nu ska jag återgå till att vila. Hoppas ni mår bra i allafall.
E
One month
Ska trappa ner på OxyContin.
Jag försökte stå upp på knäna förut, men det gick inte. Herregud vad chockad jag blev. Jag har absolut ingen balans kvar, överhuvudtaget, och mina muskler är som bortblåsta. Jag ramlade faktiskt omkull när jag skulle ställa mig upp. Det är helt sjukt. Och ni ska se min rumpa, den har inga muskler kvar alls. Mina trosor är alldeles för stora, och de har suttit som smäck innan. Galet!
Anyways, idag har jag inget planerat, men jag ska väl kolla på film, i vanlig ordning. Sedan ska jag äta glass, och choklad. Måste försöka få upp vikten lite. Det vore ju bra att ha något att ta på om jag skulle ha ännu mer otur.
Vet ni, idag börjar jag även trappa ner på mina smärtstillande tabletter. Jag ska bara ta 4 tabletter morfin om dagen, istället för 6. De är väldigt beroendeframkallande, så det är tydligen viktigt att inte äta dem för länge. Hoppas det går bra, för jag har ju ändå ätit dem i en månad nu. Ja, idag är det exakt en månad sen. Sjukt ändå.
Nu ska jag äta glass.
E
Four weeks in hell
Den här bilden är tagen 1 sekund innan jag bröt fötterna. Kan ju glädja mig åt att hoppet var fint i allafall, hehe.
Godmorgon!
Ja, det är faktiskt morgon för mig. Jag kunde inte somna igår (somnade inte förrän efter kl 3), och sedan har jag sovit dåligt hela natten. Jag vaknade halv tolv, så det känns som att det är morgon för mig nu. Eller mamma väckte mig halv tolv, annars hade jag nog sovit betydligt mycket längre. Igår gick jag upp kl tolv, och dagen innan runt samma tid. Jag sover mycket bättre på morgonen än på natten. Wierd!
Idag händer inte så mycket. Jag ska väl titta på filmer som vanligt, och ikväll kommer min morbror och kusin på besök. Det ska bli lite trevligt. Fast jag vill nästan inte visa mig nu. Är blek, sliten och ser inte alls kry ut. Dessutom har jag gått ner 6 kg sen jag bröt fötterna, och det är rätt mycket på fyra veckor. Ja, igår var det fyra veckor sedan olyckan hände. Det känns sjukt.
E
"Nu är klockan åtta, nej mer än åtta..."
Min snygga syster, som snart faktiskt kommer bli en undersköterska
Syster är hemma hos mig och jobbar som undersköterska, det vill säga tar hand om mig medan mamma är ute och dansar.
En händelse som skedde nyligen.
Klockan var 21.05
Syster: Nu är klockan åtta, nej mer än åtta, nu får du ta dina piller!
Jag: Klockan är nio, och jag har redan tagit mina piller. Jag tog dem vid åtta, då jag ska ta dem!
Haha, vilken bra undersköterska hon är. Det är nämligen så att jag ska ta mina piller på bestämda tider så att smärtan inte ska kunna överstiga en viss nivå. Vilken tur att jag har henne som påminner mig när jag ska ta dem, höhö...
Ikväll har jag varit duktig. Jag har suttit i soffan i TVÅ timmar. Det är sjukt mycket för att vara mig. Oftast orkar jag inte ens en kvart. Men nu hade vi fixat med massa kuddar under mina ben, så att det inte skulle göra så ont, så då gick det rätt okej.
Nu är jag dock helt slut, så jag måste vila.
Vi höres!
E
Fredagsmys
Ikväll ska jag äta lösgodis. Jag har inte ätit lösgodis på hur länge som helst. Ikväll ska jag även träffa min syster. Jag har inte träffat henne sen i söndags, så det ska bli väldigt roligt. ♥
Jag mår faktiskt helt okej nu. Jag har mått jävligt dåligt i veckan, så det har varit riktigt jobbigt. Jag har varit så grymt trött på alla läkare som aldrig kan ha samma åsikter. Vissa har sagt saker som andra inte alls har hållit med om. Man blir ju sjukt förvirrad av sånt, och man vet inte vilket ben man ska stå på (höhö, passande...).
Jag har varit så fruktansvärt ledsen. Jag har svårt att förstå hur mycket negativt som kan hända på en och samma gång, men jag har nu insett att det är en hel del. Och jag tycker synd om min familj, för det är inte bara jag som drabbas, utan alla.
E
Hemma från sjukhuset
I söndags fick pappa åka in till sjukhus för han hade förmaksflimmer (hjärtflimmer). På måndag förmiddag kunde han dock åka hem igen, men då fick jag åka ambulans till sjukhuset för att lindra mina smärtor i fötterna. Jag har legat inne sen dess och kom hem idag. Jag hade lyckats få en infektion i ett av operationssåren, och det är därför jag har haft så ont. Seriöst, hur mycket otur kan man ha egentligen?!
Imorse när jag låg i sjukhussängen så tänkte jag efter hur mycket jag egentligen har varit på sjukhus sen jag skadade mig (den 21:e juni), och det är 22 dagar. Det är alltså bara 4 dagar som jag har spenderat hemma, utan att ha varit på något sjukshus. Jag har alltså inte varit inlagd i 22 dagar (dock inte långt ifrån), men jag har ju varit på sjukhus några gånger utan att ha varit inskriven (som när jag har åkt in med ambulansen). Jag har alltså varit på sjukhus 22 dagar av 26 möjliga. Det är sjukt!
Nu ska jag läsa blogginlägg. Jag har en hel hög (läs 81) att läsa igenom.
E
This pain is killing me
Foto: syster
Jaha, vart ska man börja?!
Fredagen var förjävlig (vilket ni antagligen redan vet), men det var gårdagen också. Jag var tvungen att åka ambulans till Uddevalla sjukhus igen, eftersom jag hade så otroligt ont. På akuten skulle de såga och klippa av mitt högra gips, för de var rädda att smärtan kunde komma från ett för högt tryck i min fot. Men trycket var normalt. Istället har jag fått en infektion i ett av operationssåren, och det är därför det gör så himla ont. Så nu äter jag 1500 mg antibiotika tre gånger om dagen, så nu blir det ännu mera mediciner. Dessutom har de ökat min smärtlindring, så nu äter jag 21 tabletter om dagen som minst. Har jag extra ont äter jag även 1-4 st OxyNorm.
Om smärtan nu inte kommer minska, så kommer jag att läggas in. Då är det något som inte stämmer, för så här ont ska man inte ha. Som igår när de sågade av mitt gips. Det gjorde så jävla ont att jag skrek ut min smärta, skällde på läkarna och sjuksköterskorna som höll på med min fot, grät, fick panik och mycket mer. Det är helt ofattbart. Jag visste inte ens att man får ha så ont på sjukhus. Visst, jag hade fått morfin, men det hjälpte ju såklart inte. De sa att nästa steg var att söva mig, och om jag ska in igen så ska jag fan sövas, för den smärtan är den värsta jag har haft under hela mitt liv. Den smärtan var likgiltig med den jag hade i fredags, och den var verkligen ingen barnlek. Fyfan!
Men nu är jag hemma i alla fall, och jag har inte fullt så ont som jag hade igår. Jag har fått en gipsskena istället för ett gips på höger fot, så att det inte ska trycka lika mycket. En gipsskena går nämligen inte hela vägen runt benet, utan är mest under och lite på sidorna.
Nu får vi hålla tummarna att detta hjälper, för jag klarar inte av mer otur nu.
E
En dag med ambulansfärd till sjukhus och en ofantlig mängd smärta
Texten under är rätt lång, men jag tror att den kan vara bra att ha för mig, så att jag kan inse att om jag har jätteont, så är det inget i jämförelse med vad jag hade denna dagen.
Idag har varit en otroligt jobbig dag. Smärtan in fötterna har varit ohanterlig. Det går inte att förklara hur ont jag har haft, för jag trodde själv inte att man kunde ha så ont.
Jag vaknade kl 4.45 av att mina fötter gjorde ont uta helvete. Jag stod ut i några timmar innan smärtan blev för intensiv. Kl 9 fick jag panik och fick in mamma i rummet. Hon skulle försöka få tag i ett recept så att hon kunde hämta ut starkare mediciner, men det tog för lång tid att komma fram till någon läkare att hon var tvungen att ringa efter ambulans. Smärtan jag hade vid den punkten var helt ofattbar. Jag hade så ont att jag grät + skrek rätt ut i lufen, rätt högt - grannarna hörde.
Ambulansen kom typ kl 10.45 och då hade jag ännu ondare. De satte in en kanyl för att snabbt få i mig morfin, men det hjälpte inte. Jag fick mer och mer, men smärtan släppte inte det minsta. Då tänkte hon att hon kunde spruta in ett medel som gör att man däckar ett tag, men det funkade inte heller. De fick alltså bära ner mig till ambulansen med min ofantliga smärta, och det kändes som att varje steg de tog var ett steg närmare döden - så ont gjorde det. Jag var även nära att svimma två gånger pga smärtan.
Väl inne i ambulansen fick jag mer morfin, men det hjälpte inte heller. Smärtan var på topp, otroligt hög. Som ett sista försök fick jag ännu starkare smärtstillande, men tror ni det funkade?! - Nej! Ambulansföraren körde i 140 km/h eftersom jag hade så ont, och de gjorde att vi var framme på Uddevalla sjukhus rätt fort. Där fick jag lite mer smärtlindring, men inte mycket eftersom de var rädda att jag skulle dö om jag fick mer. Så mycket hade jag alltså fått, men inget hjälpte.
På akuten började de såga av mina gips. De antog att mina fötter hade svullnat upp och att gipset då tryckte mot mina frakturer, och visst var det så. När gipset försvann började smärtan successivt avta. Men istället kom illamåendet, yrseln och huvudvärken - biverkningarna för all smärtlindring jag hade fått. Inte för att jag brydde mig så mycket om det, för jag var glad att smärtan minskade.
Efter ett tag gipsade de om benen, röntgade dem för att se så att allt såg bra ut, och sedan fick vi åka hem. Klockan var då 15.45.
I bilen på väg hem spydde jag pga illamåendet, men det gjorde i allafall att det försvann - tack!
Sen jag kom hem har jag bara vilat. Trots att jag fick med mig starkare smärtlindring så har jag fortfarande rejält ont.
Btw, lite intressant fakta (fast kanske bara för mig, jag vet inte), under operationen skar de upp 10 cm på båda sidorna av båda fötterna. Jag kommer alltså ha 4 st långa ärr på fötterna sen, fint...
Men nu ska jag fortsätta vila. Hoppas ni mår bra i allafall.
E
I can't handle this pain
Aaaaaaaaaaaaaaaj!
Det värker som fan i mina fötter just nu. Speciellt i den högra. Det är sjukt hur jävla ont man kan ha alltså, fyfan!
Det benet som är rött på bilden ovan är det som är brutet i mina fötter. Talus (språngbenet) heter det. Kanske kan vara intressant att veta.
E
I feel like I'm in a prison
